Kotkaniemis historia

Kotkaniemi är en landsbygdsdomares tjänstehus, beläget i Luumäki och uppfört av Villmanstrands domsagas domare lagman Alfred Thomé år 1898. P. E. Svinhufvud utnämndes till Thomés efterföljare 1908, och då köpte paret egendomen Kotkaniemi. Svinhufvuds blev tidvis tvungna att vara borta från Kotkaniemi också i längre perioder – den senaste perioden under 1930-talets presidentämbete då tjänstebostaden låg i presidentens slott. Kotkaniemi var ändå den enda bostad som Svinhufvuds ansåg vara deras riktiga hem, och det var dit de alltid ville återvända efter sina plikter när det var möjligt, och där de levde ända till döden.

Utöver huvudbyggnaden ingår även sidobyggnaden, dvs. den s.k. arkivbyggnaden, en drängstuga på två rum, en strandbastu, bodar, och andra hushållsbyggnader såsom ett hönshus, stall, ladugård och en iskällare till gården. Som brukligt var på landsbygden fanns det höns, får, kor, hästar och stundvis också andra husdjur på gården. Till gården hörde hörde även odlingsmarker, de låg längre bort på andra sidan Viborgsvägen.

Av Svinhufvuds sex barn bodde endast det yngsta, Veikko Eivind, stadigvarande på Kotkaniemi. Senare ärvde Veikko gården för sig själv och grundade ett pensionat där tillsammans med sin fru Aune – i sin mor Ellens fotspår, Ellen hade ju också drivit ett vilohem på Kotkaniemi redan på 1910-talet när hennes man var utvisad i Sibirien. Efter Veikko och Aune fortsatte sonsonen Jorma med sin fru Sirkka att driva pensionatet ända tills Kotkaniemi öppnades som museum år 2000 på Museiverkets uppdrag.

Senatfastigheter, dvs. staten, genomförde en omfattande grundreparation av Kotkaniemi år 2016-2017. Från och med 2018 ansvarar Kotkaniemi-stiftelsen för museets öppethållning och utställningarnas upprätthållande.