President P. E. och Ellen Svinhufvud
Pehr Evind Svinhufvud
P. E. Svinhufvud, ”Ukko-Pekka (född 1861 i Rapola i Sääksmäki, död 1944 i Luumäki) var ordförande för senaten som deklarerade Finlands statliga självtändighet, dvs. statsminister 1917-1918 och det självständiga Finlands första egna statsöverhuvud 1918. Han verkade igen som statsminister 1930-1931 och republiken Finlands president 1931-1937.
Svinhufvud blev politiker under förryssningstiden. I samband med Finlands förtrycksperiod blev han en politiker som kämpade mot orättvisa bland annat som medlem av den icke-våldsamma kagal-motsåndsrörelsen. Det sades att Svinhufvud hade ett starkt för rättvisa. Som strikt konstitutionell blev han två gånger avskedad från sin domartjänst (1902 och 1914). Svinhufvud blev också utvisad och var tvungen att spendera två år och fyra månader i Sibirien i Tomsk guvernement 1914-1917.
Sin fritid spenderade Pehr helst i naturen, med jakt och insamling växter. Han klarade sig också mycket bra i skyttetävlingar. Efter att ha grundat skyddskårsorganisationen gick han också med i Åbo skyddsår i Old Boys -kompaniet 1919 ock senare också i Luumäki skyddskår.
Ellen Svinhufvud
Ellen Svinhufvud fd. Timgren (född 1869 i Åbo, död 1953 i Luumäki) var äldst i en syskonskara på tre, och till sin natur glad och social. Ellen och Pehr träffades på familjens sommarställe Lepon vid Padasjoki när Pehr var domarassistent till Ellens farfar, lagman Gustaf Svinhufvud. Paret förlovade sig 1887 när Ellen var 17, och bröllopet stod 1889. Paret Svinhufvud fick sex barn.
Ellen var en företagsam kvinna som trivdes lika bara i societen som arbetande lantbrukarhustru på en gård. Utöver arbetet och matlagning var handarbete, poslinsmålning och trädgårdsodling och djurskötsel viktig för Ellen. Ellen var ett pålitligt stöd för sin man och hon tog tag i tyglarna i hemmet.
